|
Tidigare kurser och evenemang i föreningen Liten rapport ur minnet från årsmötet i fårföreningen Onsdag den 16 mars 2005 på kvällen träffades vi i fårföreningen för vårt årsmöte Vi var ett tjuggotal medlemmar som trotsade vintermörkret och de snöiga vägarna och sammanstrålade i den trevliga Stockbygården, i Stenhamra. på Färingsö. Förutom sedvanliga mötesförhandlingar, med den sedvanlige mötesordförande och den denna gång inte sedvanliga sekreteraren bjöds det på sedvanlig tårta och kaffe. Nytt för i år var att ordförande Mia hade tagit med lufttorkat rimmat lammkött (som liknade den norska tokade spekemaden som våra grannar i väster brukar ha hängande i visthusboden) Detta torkade kött serverades i tunna skivor med diverse små inlagda gurkor och andra picklade tillbehör. Mycket gott var det!!!. Köttet hade hängt inne och torkat efter att ha varit dränkt i saltlag en tid. Mia har recept och instruktioner om det inte redan finns på vår hemsida. Vi hade en trevlig afton med diverse fårprat bl.a. om lammnäring, om vår planerade resa på sommaren före höskörden? till Estland, om rökar, Roger och undertecknad skulle undersöka marknaden för rökar och om att ännu hade inte någon fått några lamm. För den som undrar, så gick det bra för Mias uttorkade valp, som fick göra ett besök på Albano djursjukhus på kvällen. Protokollet i sin helhet kommer så småningom. Anita S Åddeboresan hösten-04 Vi var sju stycken som deltog i resan till Åddebo.I Månkarbo stannade vi för en liten rast, drack kaffe på "Syltkrukan".Det visade sig vara ett mysigt ställe med hembakat bröd, möjlighet att inhandla hemkokt sylt och handarbete, kännetecknet utmed E-4:an var en gammal cykel. Väl framme vid Åddebo togs vi emot av Marianne, som visade oss runt och berättade om verksamheten. Ullen vägdes, sorterade, tvättades, torkades, färgades, lades i en maskin där den "grovkammades" för att torkas i torkskåp, däefter kardades ullen, sista momentet var att packa den. Vi besökte även affären där handlades en hel del framför allt ull i massor av kulörer. Vi hade också tagit med oss egen ull till försäljning. Det dom behövde, var vit finull för att blanda ut med Merinoull, en ull som är jättemjuk och kommer från Australien till största del. Gunnel Olsson. Skinnsömnadskurs hösten 2004 Christina Larsson ställde upp som lärare i skinnsömnad under två helger i oktober och november. Vi var 7 deltagare. Första helgen gick åt att färga skinnen, nästa att skära till och börja sömnaden. Vi höll till i Ekebyhovsskolans ljusa och fina lokaler.Vi bestämde att tiden inte räckte till, varför vi träffades ytterligare en onsdag hemma hos Christina. Där bjöds vi på soppa och glögg. En del sydde västar, nån gjorde ett par vantar, ett par mössor blev klara. Alla fick mönster med sig, för att kunna fortsätta hemma. Det var så trevligt och gemytligt, att vi bestämde att starta en syjunta till nästa år. Kanske att fler sluter till då. Ni är välkomna! Fårdagen 29/8-2004 Fårdagen blev en succé!!!! Jag känner mig privilegerad över att få samarbeta med så många entusiaster som i Mälaröarnas fårfolk. Inte i många föreningar finns så mycket positiv kraft. Tillsammans gjorde vi Fårdagen till ett fantastiskt evenemang. Publiken var större än någonsin, och alla var intresserade och handlade och lyssnade som aldrig förr. Att vädret var strålande är naturligtvis en stor del, men långt ifrån allt. Det ska bli spännande att så småningom få ta del av det ekonominska resultatet, men redan nu vet vi att det blev mycket. Tack alla som var med! Som vanligt håller vi ett utvärderingsmöte med dito fest. Tid och plats är inte klart än. Från en lycklig ordförande Maria Jörnholm Mälaröarnas fårfolk besöker Åland den 28,29/6 Vi reser till Åland och fortsätter med olika färjor bort mot Lappo. Det visar sig vara exakt samma väg som posten for från Stockholm till Åbo under flera hundra år. Längst där borta i ”kobbarnas land” bor Eva Sundström och Anders Stenmark vid gränsen mellan Åland och Finland. Man får känsla av kobbe, eftersom det hela tiden finns havsvikar runt om. Vi blir glada här i Sverige, när vi hittar några gullvivor och blåklockor och säger att- ”titta vad roligt ”-. Hittar vi en hel hage med dessa samt brudbröd, klasefibbla mm som i Björndammen-Grönslätt, dit vår förra resa gick, blir vi lyriska. Här på Åland, på Björkö och Lappo vadar vi i brudbröd och gullvivor mm. Överallt! Eva och Anders boningshus är placerat mitt i en slåtteräng så stor att det inte något att jämföra med i Sverige. Nu har de problem, visserligen, med ”felvända tankar” hos många markägare, som inte vill inse vilken ofantligt stort natur- och kulturvärde dessa marker har utan marken planterats med tall. Bland ängsväxterna, ett helgerån! Liksom breven dvs. postbåten gjorde, lägger vi ut från nya Grisslehamn. Vi slipper ro över till Eckerö som bönderna fick göra förr om det inte fanns vind till seglen. Alla bönder nära kusten här uppe hade skyldighet att hålla båt och roddare. Det kallades postroten och gav en viss skattebefrielse. Själv är jag född in i dessa dramatiska berättelser. Det var mina förfäders liv, från Massum, där de våra bodde, kunde postrotedrängen få springa ner till havet med postsäcken. Man hade mestadels inte någon häst att tillgå. Före 1750 låg poststationen i gamla Grisslehamn som ligger rakt över ön från Älmsta. Där grundade inloppet upp och man byggde nytt på norra Väddö och döpte detta till nya Grisslehamn. Åland känns rätt nära i tid, men ack så annorlunda. Jag upprepar ”kobbe-landskapet, vattenkänsla överallt. Vi besöker fårägare Maija Häggblom, på fastlandet, Kråkskärs gård i byn Skag. Hon och hennes man är nybyggare. Gården är vacker som ett sagolandskap. Allesammans har byggt det själva. Mannens hobby är att bygga stenmurar. De fiskar från träbåt. Abborre, gädda mm. Deras får betar inte i anslutning till gården, utan sidoarrenden en bit bort, dessa hagar är lövängar med hamlade träd. Här finns två fårraser. ÅLANDSFÅR. De fåren är mycket vackra, med alla färger. Typiskt är vit hals, vit buk och vitt upp till svansen. 30% baggar med horn. 25% tackor med horn. Rasen har uppkommit på Åland. Den har funnits här länge, men var på väg att försvinna, när en person med en speciell känsla för skönhet började spara djur som såg roliga och annorlunda ut, och extra vackra. Djuren är litet mindre och fick då givetvis konkurens från större finsk lantras(finull). I nuläget får man bidrag för att hålla Ålandsfår. Skinnen från dem är otroligt vackra. Maijas stickade koftor är naturnära, som varelser och mycket vackra färger. Maija har även finsk lantras. Nästa stopp är en styckningslokal. Där dyker för övrigt våra värdar från Björkö upp. De är mitt i jobbet med att leverera kött hit och dit. Man känner igen sig! Kunderna har alltid rätt! Tiden får inte missas! Nu har Eva och Anders en kylbil som är avsedd för slaktade djur. Dessa bilar går att få bidrag till. 180.000kr och behåller man den i 5 år behåller man bidraget. Här är så petigt att slakteriet kollar vilka bilar som hämtar köttet. För övrigt följer ägarna med sina levande djur till slakteriet. De menar att slakten blir lugnare. Folk brukar beställa köttet av de lugnaste djuren. Eva och Anders djur är i genomsnitt klassat 0 och fettklass 2 samt medelvikt 19 kg. Här från Ålands fastland och ut till Björkö tar det lika lång tid att färdas som till Stockholm. Det är flera olika färjor som blir mindre och mindre. Den sista är en liten linfärja som man nästan bara behöver vinka på så startar den från andra sidan. Lika vackra vikar överallt. Ja, då är det bara att parkera bilen mitt i slåtterängen. Nu är det som i Sagan om Ringen- ni som läst den- när Frodo träder in i alvernas rike, så är det. Alvdrottningen Eva och alvkungen Anders tar emot oss lika kungligt. Vi träffar deras ståtliga häst och mumin-kon (finsk rödkulla) och deras mysiga fårbesättning. Den lilla hunden vill också vara med hela tiden. Deras 123 tackor med lamm kommer som en rinnande flod när alvdrottningen Eva skramlar med godishinken. Jag hoppas att vi kan hålla kontakten med våra vänner ”utmed postvägen”. Som avslutning besöker vi ett museum i Lappo med bevarade gamla postbåtar, breda för att komma över isen. ”De släpades över isen, roddes mellan isflaken och så upp igen på isen. Hade man tur kunde några komma till mötes från land när de fick syn på postbåten ute på havet”. Det sista är författarens egen kommentar. En mening ur farmor Hilda Ols från Massum muntliga berättelser. ULLA ALM Född Olsson som förkortas Ols och uttalas Osch. Bilder Resa till Tranås 4-5 april-04 Kort om 1:a dagen på Tranåsresan Färden till Tranås anträddes söndag förmiddag och sju medlemmar ( Mia Jörnholm, Rita Cannert, Doris Bredler, Margit Johansson, Kerstin Karlsson, Maria Jirgl och Anita Söderlund fick nöjet att åka med Mias Gröna Fordtransitbuss. Det är verkligen trevligt att ha tillgång till gemensamt färdmedel med proffschaufför. Glatt samspråk och en snabblunch utanför Linköping innan vi ställde färden mot Motala. Vår första anhalt var Ull-ligan i Ödeshög. Ull-ligan är ett är ett hantverkskooperativ som har till huvudsyfte att verka för får och ullprodukter i alla dess former. (För den som är mer intresserad finns deras hemsida www.ull-ligan.nu). Efter ett par km på en smal skogsväg, dock väl skyltat, svängde vi in på gårdsplanen där Ann-Charlotte Fokine och fem av hennes kollegor hälsade oss välkomna. Ann-Charlotte var den som bodde på gården. På gården fanns värmlandsfår, söta lamm och snygga baggar, höns, en skock vita duvor och 25 angorakaniner. Det blev mycket tal om olika typer av ull och ullkvalité. I hantverksboden på gården fanns en del produkter från kooperativet och själv blev jag mest fascinerad av Maria T Gustavssons som visade sina stickningar med optiska mönster dvs. mönster som skiftade i form beroende på hur man såg plaggen. En att annat intressant fenomen var en tovad en fuskpäls som sittdyna dvs tova fast lös ull så att det såg ut som ett skinn (nästan) Det ska vi prova vid något tillfälle. Vi blev mycket väl omhändertagna och besöket avslutades med kaffe och samtal på vävloftet. Sedan ställdes färden vidare mot Tranås med ett stopp hos Karin. Hon hade 25 finsullstackor. Hennes tackor var alla inne i fårhuset (en fd. ladugård). Här var all inredning gjord av trä, grindar foder häckar m.m. och trots att de var över 20 år gamla var det i mycket fint skick. Varje sommar tvättades allt med högtryckstvätt. Höhäckar, flyttbara att hänga utanpå var en inovation liksom att lammen hade en egen liten hage som bara de kunde gå in till om de ville slippa alla tackorna. Lämnade Karin och hennes finullsbesättning och for vidare mot Tranås. Handlade god middag och morgonmål och for sedan upp till det vackra 1700-tals vandrarhemmet. Vi hade det helt för oss själva. God middag avnjöts med kyckling, ost och vin och samspråk till sent på kvällen. Gott vin, sköna sängar och lågt snarkande kamrater gjorde nattens vila till en njutning och sedan strålade solen på oss igen inför nästa dags äventyr. Dag 2 startade med en stärkande och god frukost på vandrarhemmet, och därefter var det dags för det egentliga resmålet, eller i alla fall orsaken till att resan blev av, Tranås Skinnberedning. Några av oss var på studiebesök på berederiet under hösten 1999. Den gången blev vi ganska besvikna, så förhoppningen var att få ut mer av det här besöket. Tyvärr måste konstateras att historien upprepade sig. Lotta, som var guide både nu och då, hade fortfarande väldigt svårt att vänta in gruppen innan hon började berätta om de olika maskinerna, och i den bullriga miljön i beredningshallarna är det omöjligt att höra något om man inte står precis bredvid den som talar. Framförallt om guiden står vänd från åhörarna vilket tyvärr Lotta ofta gjorde. Visningen började som den borde vid intaget, där skinnen märks, och därefter vill man ju helst följa skinnen på dess väg genom beredningen, men inte heller detta fungerar riktigt, utan det blir hopp mellan olika moment som gör att det blir svårare att få klart för sig alla de moment som skinnen passerar. Många maskiner är dessutom obemannade och man får inte helt klart för sig hur de fungerar. Framförallt Maria Jirgl, som gått en fyraveckorskurs i skinnberedning, hade många frågor om den kemiska biten av beredningen, men liksom 1999 förblev dessa frågor obesvarade. Så tyvärr blev betyget för Tranås Skinnberedning minst lika dåligt som förra gången. Företaget skulle kunna göra så mycket mer av sina visningar. Trots detta får man ju ändå en inblick i varför beredningen är så dyr. Alla dessa moment för att göra våra smutsiga, toviga råskinn till mjuka vackra pälsskinn eller liggskinn. Man vill nog trots allt inte göra jobbet själv för det priset! Några skinn inhandlades på berederiet, men damerna var inte helt nöjda, så vi startade jakten på ”Gustav”. En person som enligt Kerstin Karlsson varit i skinnbranschen i många år, och som bl.a. varit ägare till Tranås Skinnberedning. Under eftersökningarna hamnade vi bl.a. på en hatt- och mössfabrik där det var mycket nära att vi också gjort ett studiebesök, men resultatet blev ändå en god lunch på en personalrestaurant i huset. Av en ren tillfällighet dök sedan Gustav upp och vi fick tillfälle att titta på hans skinn till försäljning. Några av oss gjorde också affär här, men alla pälsskinnen var redan sålda! Vid det här laget var vi än mer inspirerade på skinn så vi gjorde också ett besök på Donnia, vilket också resulterade i fler inköpta skinn. Säga vad man vill om Donnia, men han har bra och förhandlingsbara priser. Vi hade kommit överens med Östergötlands Ullspinneri om att vara där någon gång mellan 14.00 och 16.00. Strax efter klockan 15 var vi framme, men tyvärr fanns inte ägaren på plats, utan endast en anställd som inte kunde släppa in oss i spinneriet, men vi fick i alla fall komma in i butiken med sina utställningar. Ägaren hade aviserat sin återkomst till 16:15, men eftersom det ändå var tveksamt huruvida vi skulle få komma in i spinneriet eller ej och eftersom vi för tillfället började bli lite trötta och mätta på ull- och skinn, väntade vi inte in ägaren. Det kanske kan bli en annan gång. Resten av hemfärden blev dramatisk. Vi följde med spänning Mias Jörnholm lammning med felläge och fastsittning. Instruktioner till familjen via telefon hur att göra. Det gick bra! Bensinstopp på motorvägen hann vi också med. Som tur var så var det gångavstånd till en bensinmack, så det löste sig bra det också! Ytterligare en av våra trevliga resor var till ända, och vi ser redan fram mot nästa! Ni hänger väl med? Vid pennan första dagen: Anita (Söderlund). Vid pennan andra dagen: Rita (Cannert) En kort rapport från besöket den 24 februari på Nordiska Museet 2004 Tretton personer samlades vid tretton tiden för att gemensamt äta lunch men främst titta på museets utställning av skinn. Utställningen hade främst skinn från får och lamm men även en del andra skinnsaker främst väskor av t.ex. kohud. Det var fårskinnen som tilldrog sig vår största uppmärksamhet. Fårskinnsprodukterna var både nya konsthantverksprodukter och gamla ur museets samlingar Snygga väster, stora plädar av flera skinn fodrade med vävda tyger, vantar och mössor,tofflor, kuddar av olika storlekar, mattor m.m. Fårskinn fanns även som konst föremål upphängda längs ena väggen. Även baksidan på dessa upphängda konstverken var mö En del av konsthantverksföremålen var tillsalu med en prislista som tilltalar en producent i skinnbranschen dvs. oss om vi skulle förfärdiga något. Många fastnade för en rund matta med bakgrund av ljusgrå och mörkgrå ”lappar” av skinn och med röda infärgade ”lappar” som gjorde att en besökare verkligen tittade till. Vacker att titta, på lätt att komma ihåg. Det var ett inspirerande besök som gav en del nya idéer. Efter skinnutställningen tog vi en runda i museets permanenta utställningar, tittade på olika ”händelser” från förr i världen, en Strindbergsutställning och slutligen en utställning om hästar. Vi avslutade med att ta en kopp kaffe och lämnade nöjda museet vid 16-tiden. Nedtecknat av Anita S som skrev några rader ur minnet Matlagningskursen Vi har träffats tre onsdagskvällar hos Mia för att tillsammans laga och äta lammrätter. Intresset var stort, vi var 10 pers. Hanna Eriksson har tidigare varit kock, och tillhandahöll recept och kunskaper. Jag vet inte hur jag i ord ska kunna berätta om dessa otroligt trevliga träffar. En sådan entusiasm och intresse möter man sällan. Maten var fantastisk, både festmat och lite mer till vardags. Ett brett spectrum. Som pricken över i:et hade vi vinprovning, och hann utse 2 viner som "bäst i test". Eremo nr 42361 och Parpan nr 32468. 89:- resp 79:- Fylligare rika viner. Pröva! Utflykt till Södertörn Vi var 6 stycken som samlades vid färjan på Ekerö, för att som första anhalt stanna hos Margit Johansson på Nydalen i Lissma. Där kom ytteligare två deltagare. Vi tittade på Margits fårbesättning, 12 tackor samt bagge. Pälstackor och Leichester med inslag av finull.Vi diskuterade ingående foderbord, grindfastsättning och ströbäddsdjup mm. Och så kunde man inte annat än älska de ca 2 månader gamla kalvarna... Rätt så kalla var vi glada över att bli bjudna på en underbar soppa med tilltugg. Vi for vidare till Ann-Charlotte Mannströms gårdbutik i Överfors. En viking tog emot oss!! Här fanns inte längre några får, men i ett stockhus nedflyttat från Norrland fanns garner, stickat och skinn av olika färger och kvaliteter. Dessutom ett utbud av handgjort glas, keramik, träskulpturer, läderprodukter smycken mm. Vi var flera som kom ut med små påsar... Nu bar det vidare till Christina Larsson på Övre Söderby. Och eftersom hon ville att vi skulle få se små lamm, hade hon ordnat 3 små på morgonen. Precis som planerat... Det startade min längtan till lammningstider i alla fall. Christina bor på en vidunderligt vacker gård med naturbeten som hennes c:a 20 tackor stora besättning håller efter. En blandning av Rya, päls och Texel. Även här fick vi lära oss fällorna i träfoderbordet, samt kunde läsa på väggen hur många kärror dynga maken hade kärrat ut i våras. Ett nybyggt stall fanns också på gården.Det väckte avund hos oss hästbitna. Väl avkylda fick vi serverat kaffe med kaka, det smakade underbart! Vi fick beundra Christinas skinn, som hon syr mycket av. I hennes syatelje fanns produkter som hon säljer sommartid i butiken i Nysnähamns hamn. Tillsammans med gemensamma intressen, kan det bli trevligare! Vilken underbar dag! Bilder kommer Ekebyhovs jubileum Mälaröarnas fårfolk var representerade vid Ekebyhovs jubileum 6-7 sept. Vid intåget drog Ritas finullsbagge barnen, och han visade sina bästa sidor i utställningstältet. Fårdagen 31 augusti 2003 Vädret var vackert och vi ( ca 20 st medlemmar), samlades vid 9 för förberedelser. Folket var tidiga i år, redan vid 11-tiden dök det upp besökare, ivriga att se vad vi hade att erbjuda. Årets aktiviteter var ungefär samma som tidigare år, dvs: • Rasutställning • fårklippning • Valluppvisning • Hantverk, prova-på samt försäljning • Matservering med grillat lammkött • Lotteri Evenemanget var mycket lyckat. Kurs i färga skinn Anita Johansson höll kurs i färgning av skinn i sep-03 Kurs i sy i skinn Anita johansson höll kurs i skinnsömnad i jan-03 Kurs om Maedi Visna, Scrapie mm Om smittbara sjukdomar pratade Jan Gosselman om i april-02 Utflykt till Överjärva gård Till Ulla Alm på Överjärva var vi välkomna i maj-01 Med stor uppslutning träffades vi för att ta del i kulturarvet på ÖverJärva. 2015-09-23 Efter fårdagen har vi ett trevligt möte där vi äter gott, och sen går igenom årets dag. Vi kunde konstatera att årets fårdag var den mest besökta någonsin och att allt löpt på bra. Vi kom också med lite nya idéer och infallsvinklar för nästa år. Vi hoppas på fin uppslutning på både medlemmar och besökare även då! |
nstrad på olika sätt men baksidan såg inte besökarna utan att krypa bakom skinnen. Vi framförde förslag på att speglar borde ha satts upp så även baksidan gick att beskåda utan att ta i skinnen. Foto av baksidan kunde också vara ett alternativ. .
